Moderskärlek

Hon är din mamma.
Oantastlig av andra.
Själv önskar du livet
ur henne.

Om måndagen

Jag måste hitta en plats

och en mening.

Jag springer runt i cirklar.

Det är oklart hur det ser ut

från utsidan,

men här inne är det ett solklart

kaos.

Jag måste få en plats,

ett jobb och en framtid.

Jag är borttappad.

Men inte förlorad.

K ä r l e k

Fortfarande alldeles vimmelkantig av alla
fina erbjudanden om allt ett hem kan
tänkas behöva.
Du underlättar sannerligen det som annars
känns helt oöverstigerligt i en sån här
situation.

T a c k !

Annars ägnar jag dagisfria dagar åt att
torka kräks och rädda små barn från
feberdöden. Jag gör det ganska bra.
Man kan nog säga att jag är ett proffs
vid det här laget.
Idag räddar jag B.

I övrigt konstaterar jag att kärlek inte
är kompatibelt med den här versionen
av V 1.0. Dagen till trots.
Men jag tror på kärleksfilm.
Jag tror ock på fin varm och innerlig
vänskap.

K ä r l e k till DIG!

Ett fortsatt liv

Jag måste bunkra,
vara smart, tigga 
och fynda.
Han har ingen relation till människor,
men däremot till saker.
Jag ser strid.

Om du vet någon som vill sälja sin
gamla dvd, video eller något annat 
i elektronikgenren så är jag intresserad.
Detsamma gäller för lampor och liknande.
Jag har så svårt att be om saker så jag
kommer förmodligen inte våga fråga.
Så jag provar så här.

Om jag ska lyda socialtjänstens råd så
ska jag bara gå, med en väska på
ryggen och några små i nävarna.
en själ eller ett lass med grejer.
Jag hoppas på både och.

Medlöperi

Jag är här.
Men jag skriver inte.
Det går i cirklar.
Idag har jag köpt en stor påse med dinosaurier.
Och en bok som jag inte kommer att läsa.
Tänk, jag läser inte längre.
Och jag skriver inte.
Men jag springer.
Kanske, en dag, kommer jag att kunna titulera mig löpare.
Inte bara medlöpare.

Två kuvert

Utredningen kom adresserad till mig.
Idag hittade jag den, i hopknycklad
i en av hans lådor.
Utlämnad och tillintetgjord med
magen i uppror och huvudet i
bitar.

Jag står för allt jag har sagt.
Det gör jag.
Men jag är rädd.
Hans ilska.
Hans oförutsägbara beteende.
Där var alla mina ord och namnen
på mina blompinnar och
terapeutens för- och efternamn.

Ikväll har han spelat match i L-köping.
Han ringde för en stund sedan 
"Varför i helvete ringde du kl.17.54?
Du vet väl att vi går på is kl.18?!
Hur fan tänker du? Va? Va? Va?
Det var bara det jag ville säga!"
Klick!

Inatt ska jag försöka sova.
Imorgon går jag till Socialkontoret
och frågar hur de tänkte.
Och ber om några nya strategier
nu när mina gamla blivit röjda.

Nu känner jag mig väldigt liten,
ensam och rädd.

Till Eli

Eli skriver till mig, en kommentar på ett inlägg

som jag rubricerar Om katt vore vore katta

hund:

Det låter som att du är så medveten om att du

far illa av er relation.

Men sedan måste du tappa kollen totalt eftersom

du väljer att stanna kvar.

Hur i hela friden får du ihop det inombords?

Men vad tycker han om att du lämnar du

honom offentligt om och om igen?

bryr han sig inte ens?

Jag blir oerhört arg, provocerad och

upprörd. Kanske beror det på att h*n till

viss del har rätt, men på det hela taget

också så oerhört  f e l.

Ja, jag är är medveten, Eli.

Men som så många kvinnor i en sårig relation

där det förekommer någon typ av våld så

har jag fram till nu suttit i ett skruvstäd

kontrollerad av hans kontrollbehov.

Jag tackar någon typ av Gud för att jag

fortfarande är vid mina sinnens fulla bruk.

Det gör jag.

P är kvar här för att han vägrar att gå.

Och jag är här för att jag är så trött, slut

och helt nedkörd i botten efter år av
smärta som jag ännu inte klarar av att
sätta ord på. Jag tar hand om många barn,
ett hem och omgivningens fördömande
helt ensam.
Om det vore så enkelt att man bara satte
det ena benet framför det andra skulle
det inte finnas några kvinnojourer och
ingen kvinna skulle bli dödad i en nära
relation.

Det som gör mig mest förbannad är att
Eli tror att det här livet på något sätt
går ihop. Det gör det inte.

Jag lever vidare för att jag har kärlek.
Inte i min relation. Men väl i mina
vänner här och där. Mina barn skänker
kärlek och gör så att jag tar ett nappatag
om mig själv i början i mitten och i slutet
av varje ny dag.
Jag är en jävel på att vaska fram kärlek
ur det som andra skulle se som stendöda
vatten. När det krävs ser jag kärlek och
värme på ICA. Kanske är det min räddning.
Eller mitt fall.

Eli, jag har inte lämnat ut en promille
av det som faktiskt sker eller har skett.
Om du vill läsa en publikation i ämnet
så rekommenderar jag den här från
Kvinnojouren.

Jag hade aldrig skrivit det här om
bloggen inte varit lösenordsskyddad.
P har inget intresse av att läsa här,
vad jag vet. Han får en kuckelimuckversion
av någon idrottsmänniska som fått
för sig att jag bara fabulerar.

peter och vargen

Jag träffar Peter, min gamla kollega, 42 år ung
med två hjärtinfarkter på sitt samvete.
Han är en fantastisk man, en god människa,
som ägnar sig åt handpåläggning av sargade
människor.
Han träffar den ena tokiga kvinnan efter den
andra (bl.a den där yxmördarbruttan som
hotade mig då hon ansåg att min och Peters
relation var något annat än yrkesrelaterad).
Efter två timmar med Peter känner jag att vi
låter mer som två dåliga fantasy-böcker än
två kaffande vänner.
Så kan det vara. Också.

De fem härskarteknikerna

Det var en föreläsning om de fem Härskarteknikerna
(enligt Berit Ås modell) i går kväll, på Kvinnohuset,
här i Mellansverige.

Osynliggörande 
Att tysta eller marginalisera oppositionella personer genom att ignorera dem.
Exempel:
Någon tar upp det du just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att du just börjat prata.
På ett möte börjar de andra skrapa med stolarna, bläddra i sina papper, viska eller gäspa när du får ordet.
Förlöjligande 
Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på persons yttre är ett sätt.
Exempel:
En kollega skrattar åt ditt uttal och säger att du låter som en person i en kul tv-serie (när du hade något viktigt att säga).
Undanhållande av information
Att utestänga någon eller marginalisera dennes roll genom att undanhålla den väsentlig information.
Exempel:
Du förstår att dina kollegor haft ett möte där du borde ha varit med.
Beslut som skulle fattas på ett möte har redan fattats tidigare i informella sammanhang, där inte alla berörda haft tillträde.
Dubbelbestraffning
Att försätta någon i en situation där personen nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ den väljer.
Exempel:
Du är noggrann med dina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om du snabbar på får du höra att du slarvar.
En man beskylls för att inte ta ansvar för hem och barn, gör han det så beskrivs han som omanlig.
En kvinna som väljer att vara hemma med sina barn före att gå på ett kvällsmöte betraktas som oseriös, går hon på mötet får hon höra att hon är en dålig mamma.
Påförande av skuld och skam
Att få någon att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något de utsätts för är deras eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning.
Exempel:
Trots att du inte informerats om det där mötet får du höra att du själv borde tagit reda på när det var.
Ingen lyssnar på vad du säger på mötet och du känner att du uttryckt dig på ett dumt eller otydligt sätt.
En person som sextrakasseras har sig själv att skylla med tanke på till exempel klädval.
Du blir avbruten gång efter annan mitt i en mening, får därmed känslan av att det du säger inte har någon betydelse.

Och ja, jag har varit utsatt för dem alla. Nu vet jag litet mer.
Och har en smula kunskap kring hur jag kan bemöta den
här typen av behandling.

Färgskalor

Hon säger att jag förut älskade 

och brann för det vackra.
Jag minns inte längre.
Jag orkar inte ens tänka tanken ända till slutet,
för jag vågar inte bli ledsen.
Så jag låter det skvalpa ytan.

Men någonstans finns de.
De där mjukt smutsrosa och
alla de andra färgerna
som kommer att omsluta
mig då det här är över.

Att lyssna

Jag lyssnar gärna på
dig.
Om inte annat för att glömma
mig.
Men ibland önskar jag att du kunde fråga
hur jag mår.
Jag skulle naturligtvis säga
att allt var bra.
Och sedan skulle vi prata
om dig.

Och vargen

Det är inte du

det är jag

Jag glömmer bort

att jag är en annan

nu

Så jag bjuder in dig

I höjd med dörrposten

minns jag

att här inne 

bor vargen


Det är inte du

det är jag

och vargen

Jag finns

Jag mumlar det inte längre.
Med litet darrig röst får jag
fram min skam
på papper
hos Agneta
och
hemma i köket
i knät på en vän.

Jag vill säga det så att det 
inte kan missförstås.
För påven över Soppåselandet
ska aldrig mer få stoppa ned
mitt huvudet i toaletten 
och spola.

Jag är skadad
men inte på det sättet som jag fått
höra som ett mantra i åratal.
Jag är vare sig utvecklingstörd
cp-skadad 
eller lobotomerad.

Du har skadat mig
men jag finns.
Till.

T a c k

Jag andas och får näring.
Därimellan hoppar insikten tvist i magen.
Och allt blir svart.
Men dina meddelanden, kramar, sms och din varma blick.
Ni är väl så fina att jag plötsligt känner mig oövervinnerlig
och vimmelkantig. Tack för uppriktig värme och kärlek.

Ni gör skillnad.

(Och du, jag kommer gärna på den där festen, lunchen
och tillställningen. Sen.
Just nu lämnar jag inte barnen till honom eftersom han,
då jag var på Formex, avbeställde hjälp från min mamma
ochistället bjöd sin alkoliserade mamma på alkohol och lät
henne sitta barnvakt så att han skulle kunna gå på
krogen. Men snälla ge inte upp om mig.)

Hej Socialtjänsten!

Socialtjänsten har lagt ned utredningen efter att ha talat
med min terapeut på KC. Hon berättade för dem
om mina strategier och planen om att få honom härifrån.
Så de ringde idag.
"Vi tycker att du är en bra mamma.
Vi hyser inga tvivel mot dig som förälder.
Och nu när vi vet att han inte längre ska bo
med er är vi inte längre oroliga för barnens
välbefinnande!"

Toppen! Kan ni hjälpa mig att få ut honom?