Jag andas och får näring.
Därimellan hoppar insikten tvist i magen.
Och allt blir svart.
Men dina meddelanden, kramar, sms och din varma blick.
Ni är väl så fina att jag plötsligt känner mig oövervinnerlig
och vimmelkantig. Tack för uppriktig värme och kärlek.
Ni gör skillnad.
(Och du, jag kommer gärna på den där festen, lunchen
och tillställningen. Sen.
Just nu lämnar jag inte barnen till honom eftersom han,
då jag var på Formex, avbeställde hjälp från min mamma
ochistället bjöd sin alkoliserade mamma på alkohol och lät
henne sitta barnvakt så att han skulle kunna gå på
krogen. Men snälla ge inte upp om mig.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar