Att knipa

Vi har alla våra helveten och jag har således också mitt.
Jag har försatt mig i en alldeles fruktansvärd knipa,
rent ekonomiskt, att jag inte ens kan säga det till mig
själv.
Jag vet varför. Numera har jag en ganska så god inblick
i varför jag agerar som jag gör.
Jo, jag är ganska förutsägbar.

Jag har sannerligen inte levt över mina tillgångar
(jo det har jag på sätt och vis), eftersom jag inga har
just nu. Det är således inga stora summor, men för mig
som inga pengar har är det slutet på en krokig stig.

Mitt lugna (bortdomnade) yttre och min förmåga att aldrig
någonsin stressa upp mig gör att jag knappt ens känner av att
allt är på väg att gå åt helvete (på riktigt).

Jag behöver verkligen börja jobba. På riktigt!
Jag älskar att arbeta, ha arbetskamrater och
engagera mig helhjärtat.

Jag behöver ett arbete så att jag kan försörja
mina barnoch han försvinner UT, BORT och
iväg!

Frågan är varför jag skriver det så här.
Kanske för att om andra vet så kan jag
inte gömma mig längre.