Jag skäms.
Inget kommer ur den här kroppen.
Jag måste få börja jobba.
Mitt brev till kommunen är fortfarande
obesvarat.
Trots att jag vet att de gjort fel är jag
inte kapabel att ta min egen fajt.
När i helvete ska börja strida för mig?
Hävda min rätt?
När ska jag knyta näven, annat än i
byxfickan, ge hals och kräva
upprättelse?
Jag bestämmer mig varje kväll och ibland
också mitt i natten för att morgondagen ska
bli dagen då alla oförrätter tas upp till ytan,
synliggörs och förintas.
Gah!
1 kommentar:
Du har INGET att skämmas för och du utkämpar strider fast i det tysta.
Värme och kärlek.
Skicka en kommentar